du skär som laser

Jag hade tänkt ladda batterierna inför gothia gemaom att lägga mig in tid och gå upp runt 9. Att lägga sig i tid funkade ju defintivt inte. Men mitt löfte om att gå upp i tid höll jag däremot. Satt vid frukorst bordet önskade att jag skulle få höra fågelkvitter och ha stålande sol i fönstret när jag satt och åt yoghurt. Men icke, ist blev de att gå ut hämta tidningen och äta yoghurten i tystnad och i en alldeles grå värld.

Gick och försökte piffa till morgonfrillan som var på tok för ful. Nån timme senare bar de av till banken för att fixa en massa. Självklart blev de en tur på stan och min "måste ha lista" utökades hela tiden. Mamma gick i konkurs. Men värst mkt blev de ändå inte, snoddar, klämmor och en underbar lotion förstås.

Hemma vart de rester till lunch och sen ville alla barn (inklusive de största barnet, syftade inte på steffe denna gång, utan på mamma) till hägnan.
Och jag hade inte mkt att sätta emot. De var bara att följa med. Jag skämdes innombords och hoppades till mig Gud att ingen skulle vara dära och känna igen mig. Asså de var nog ändå värst när man skulle betala hundra kroner för att gå in på stället,jag led för min mors skull.
 Att behöva betala för att gå in på ett ställe som hägnan är ju fan skandal. Vad betalar man för liksom,för att få se ett natur stängsel runt en häst hage,för att människorna dära ska springa omkring i deras gammla ruttna kläder som dom själva valt?
 Ajja tillbaka till ämnet.
Hon som skulle ta emot pengarna hade den snorigaste näsan jag någonsin hört. Äckligt som fan var de. Det kröp innom mig, jag ville bara skrika åt henne, 
-SNYT DIG FÖRHELVETE!
 
En stund senare kände vi regn mot handen. En snabb kommentar gled ut ur min mun.
- Det är inte regn de är hon vid inträdet som nös bara.
Ett högt lyckligt skratt kom från mamma. Jag hade lyckats. Lyckats med en simpel snabb komentar som egentligen i mitt huvud var ett konstaterande. Varje gång vi såg tjejen i dom hemska kläderna och den förbannat snoriga näsan sprang vi motsatts i panik för bakterier.
Sagovandringen väntade. Vilket drama.
Asså jag och Amanda stod ju bara och flinade åt dom. Hemskt vad risigt de var. Så fruktansväst dåligt. 

Blandade känslor under "sagovandringen"
Bilden talar väl för sig själv, eller ?


.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0