-

Efter praoen idag kände jag att Mikas cykel bör levereras tillbaka till ägaren. Sagt och gjort!
Oså jag trampade, oså jag kämpade. Cykeln var nog inte nysmörjd med olja på länge och var inte i de nyaste skicket.
 
På tillbaka vägen gick jag, när spelningslistan var slut orkade jag inte göra en ny så jag började tänka.
Ämnet blev psykiska begränsningar.
Började mest fundera om jag själv hade någon/några.
Och givetvis har jag de,eller rättare sagt massvis.
Kan nämna en, när de är helt mörkt på natten och jag ska gå till badrummet. 
Jag vet inte om badrummsdörren är öppen eller stängd. För att jag ska känna mig någolunda trygg så går jag sakta mot dörren med armen utsträckt och hårt stängda ögon.
Jag blundar för att jag känner mig galet iaktagen och är sjukt rädd för att jag ska mötas av en man som står och flinar mot mig eller att denna man rent av kidnappar mig. 
Jag öppnar inte ögonen förrän jag sitter på toan, då kan jag slappna av. Faran är så över.
Fatta så sjukt mkycket serier och filmer jag har sett och skrämt upp mig själv med.
Är inte detta en psykisk begränsning?