-

Igår var det en lång dag. Oändligt lång. Var på kurs i sunderbyn med elevrådet från 8-16. Galet trött var man då när man kom hem. Men Mona och jag hade dock kul. Men akta slugg varning det var när alla delades in i grupper och man hamnade med människor jag aldrig förut pratat med. Vi skulle skriva på ett stort papper vad vi tyckte var elevrådets roll. Tystnaden var hemsk allt för länge 20 minuter gick och pappret var fortfarande tomt. Jag grabbade åt mig pennan och frågade gruppen vad vi skulle skriva. Alla svarade mumlandes,
- Vet inte. Okej jag ville bara skjunka genom jorden och komma ut på andra sidan eller bara byta till en lättare grupp.
Jag sa massvis med förslag men de verkade som att inget utav förslagen riktigt lockade dom andra eller inte stämde med deras tankar.
Hur som helst jag började skriva. Jag led utav tystnaden och efter två punkter  på det stora gröna pappret lossnade allt för gruppen och vi skrev och kom in på alla möjliga ämnen.

Måste nämna Monas insident. Vi sitter alla skolor i ett stort rum och lyssnar på nåt om barnkonvertionen. Sen när jag vänder mig om mot Mona är hon inte dära. Vart fan hittar man henne då om inte på golvet?
Hon förklarar att hon tappat örhänges ploppen somvar genomskilnig. Hon sa att hon såg den. Men hur fan kan man se en genomskilnig plopp på en enorm yta?
Haha jag ville dö av skratt. Mona låg och skrattade, Jonatan skrattade, Simon skrattade. Ja alla som inte kände oss skrattade.
Och varmt var de, ingen syre under hela dagen jag ville dö. Skriver mer sen Lektionen börjar.

Ciao!